En krönika ur tidningen

Brukar få höra att jag har ett bra jobb. Det stämmer, men vad de flesta inte tänker på innebär mitt jobb mest kontorsarbete.
Visst får jag komma ut på trevliga arrangemang, men för det mesta sitter jag på kontoret.
Av någon anledning dominerar kvinnorna kontoret.
Det, om något, blir ibland väldigt tydligt.
Har efter en längre tids spaning bestämt mig för att skaffa en praktisk ammunitionsväska att ha på axeln under hagelskytte och jakt.
Beställde en väska som efter ett par dagar dök upp på redaktionen. Packade upp paketet och studerade väskan som är tillverkad av det finaste skinnet som går att uppbringa. Kollade in alla fina detaljer innan jag hängde den på axeln och tog ett par steg på redaktionen.
Reaktionen kom blixtsnabbt.
– Guuuud vilken snygg handväska, vem ska få den?
Snopet tittade jag ner på väskan som dinglade vid min sida och inser att de har rätt.
Det är en handväska, en extremt snygg sådan.
Jag gick i försvarsställning direkt. Förklarade vad det var för något, och att jag skulle ha den själv.
Tror ni att det fungerade?
Icke!
Enligt betraktarna är det en snygg handväska, punkt slut!
Är faktiskt inte man nog att gå runt på stan med en handväska, det skulle kännas väldigt obekvämt. Så jag känner snabbt att jag måste komma med ett bra motargument.
–Nej, det är en manbag! ropar jag över kontorslandskapet.
Skeptiskt tittar mina kollegor på mig, de har domen klar, trots mitt försvar.
Helgen efter har jag med mig väskan till skjutbanan. Den fyller sitt syfte, men en sak känns väldigt konstigt.
Det är faktiskt en helt vanlig handväska.
Får se om jag är man nog att använda den i fortsättningen.
Eventuellt slutar den sina dagar som handväska, hos någon helt annan ägare.